Den första korvgubben var en korvmadam. I Sverige började försäljningen av varm korv vid Stockholmsutställningen 1897. Då började kvinnor sälja korv från grytor på koleld. När utställningen slutade upphörde också korvförsäljningen.
Vid sekelskiftet hade gatuhandeln dåligt anseende. Korvhandlare, äppelgummor och tidningsförsäljare var sedda över axeln. Det var inte respektabelt att vara korvhandlare.
Så sent som på 1040-talet sa livsmedelskommisionen: ”Det finns inga behövliga grunder för att försäljningen av varm korv skall få pågå – allmänheten bör äta hemma korvhandlarna skall söka sin försörjning genom skogsarbete.”
Korvgubbarna hade i början av 1900-talet rätt att sälja ”korv, potatis och franska bröd”.
Korvståndet blev en naturlig samlingsplats. Korvståndet hade till en början bara en karbidlykta inne i kiosken och en korvlåda som värmdes med rödsprit.